mäkta med er.....
Är det bara jag eller är det ni, är det ni som ignorerar och inte vill uttala mitt namn, smakar det äckligt i er mun, eller är det bara mina murar som växt och stängt ute er.
Svårt att inte inbilla sig och bli bitter med er, när allt jag säger bara dissas ner, och inte blir ett följde ämne nu mer. Kanske ni bara går igenom en fas, det kanske är lika bra att ni prövar hur det känns utan mitt skratt, förlåt era jävlar för att jag inte kan stå till er makt.
Nu orkar jag inte spring fot och ta kontakt, alltid budbärare men aldrig några medelanden skulle flyga till mig, men kanske har jag fel, kanske är jag bara tagen förgivet. Men nu mäktar jag inte med mer av er falska strategi.
Om ni känner att ni är stolta nog så fortsätt att dissa, om ni känner ångesten välla upp i strupen kan ni ju kräla i dammet, om jag bara är ett fördriv må ni inte innehava ett samvete och jag vet att jag som blir sårad kan känna den bottenlösa känsla som ni inte kan, men jag kan även känna kärleken som aldrig kommer befläcka era tomma hål, där de ersatt era hjärtan med en smutsig manick och er själ med ett program som ni genom massproduktion fick.
Konstigt nog förlorade jag all känsla för att skriva som jag gjorde för, kanske var det ni som sög ut den ur mig, men då måste jag tyvärr meddela att även om ni nu är innehavare av något som är mitt, kommer ni aldrig att kunna använda det. Men jag skulle ha kunnat och ni skulle då ha tagit del av det, genom att jag get världen en del av mig som ni nu tog, nu är det försent...
