Min blogg har gått i dvala men kommer snart att vara helt fin om ett par veckor så detta blir ett på återsende.

Denna boken är så underbart fin den heter The Ticking och är skriven av Renée French.

 

Det blev även en promenix med Louise genom stan i skymingen....

 

Denna bilden är mig i ett nötskal och fastnade med ett mobiltryck.

Igår var jag hos Elvira och Olof, först var vi hos Elvira och jag tappade blåbär på min sjal,kramade Axel, Malin och Elvis. Sedan gick vi till Olof och drack te på hans terrass :)

Idag är en sån där dag som man bara vill lösas upp, men tänkte mest fömedla vad jag vill säga genom bilder från min väg till min säng, vill även säga att det kan va bra att höra denna låten samtidigt, 03:45:No Sleep med The Cardigans...

Det regnar och jag kan inte avgöra om jag gillar det eller inte, konstigt nog känner jag mig jätte tröt, kanske har att göra med att min hund håller mig vaken på nätterna. Vet inte riktigt vad jag ska blogga om idag för jag e förtröt för att pyssla och för fast för att kunna åka till någon och hitta på något :( men, men det kommer alltid något.

Se en film

Läs en bok

måla

baka

gör små presenter

gör ett fotoalbum

ta på regnkläder och ta en promenad

gå ut och ignorera regnet

spela ler fotboll

ha inomhus tea party /mys med te

gör dina läxor

skriv dikter

bygg en koja i ditt rum och bjud in en vän på saftkalas

titta på folks bloggar

gör en blogg

skriv en låt

ring någon du inte pratat med på länge

skriv ett brev

sy något fint (volang kjol?)

gå runt och ragga på folk

 

Låt jag skrev på sommar lovet, tyvärr kan ni inte höra melodin...

 

Vi gick längst gatan ner till motorvägen, du titta på mig och fick min mage att krampa av skratt, tänker aldrig på det när jag e med dig, tänker aldrig på det när jag är med dig, är det ett tecken på att du är det som får livet att gå vidare och jorden att rotera eller är det bara så att en liten bit av mig inte finns kvar?

 

Om hjärtan kan dela sig och flyga iväg så är det du som fångar dem med din håv, om hjärtan kan flyga så flyger mitt in i dig. Om själen kan skrika så skriker min själ inom mig förgäves efter dig. Hur kan en person göra så mycket men ändå så lite, kom kom vänd mig upp och ner spelar det någon roll längre?

 

 

Tre kilometer förgäves i skog det var det som ensamheten tog, vände tillbacka med blöta ben krossat hjärta som tynger som en sten, men på bussen såg bara folket mina våta ben som bilda en pöl precis under mig en tant viska något fittigt bakom ryggen på mig.

 

 

Om hjärtan kan dela sig och flyga iväg så är det du som fångar dem med din håv, om hjärtan kan flyga så flyger mitt in i dig. Om själen kan skrika så skriker min själ inom mig förgäves efter dig. Hur kan en person göra så mycket men ändå så lite, kom kom vänd mig upp och ner spelar det någon roll längre?

 

Skrattande, retandende, oförstående, skrattande, lekande, otvekande naviheten.

 

Om hjärtan kan dela sig och flyga iväg så är det du som fångar dem med din håv, om hjärtan kan flyga så flyger mitt in i dig. Om själen kan skrika så skriker min själ inom mig förgäves efter dig. Hur kan en person göra så mycket men ändå så lite, kom kom vänd mig upp och ner spelar det någon roll längre?

 

Som i en dröm vandrade jag med kraset av sten, tyngden i bröstet och i håret en bruten gren. Mörkret det gömde mig undan de som ville jaga mig, men ändå väntad något värre i det svarta som ville härja i mig, men vad ska man välja är allt svart eller vit, det som jag ser nu är de grå nyanser vi fick, men om allt ska vara så grafiskt och rätt då ger jag hellre upp, men det är fan inte lätt.

 

Om hjärtan kan dela sig och flyga iväg så är det du som fångar dem med din håv, om hjärtan kan flyga så flyger mitt in i dig. Om själen kan skrika så skriker min själ inom mig förgäves efter dig. Hur kan en person göra så mycket men ändå så lite, kom kom vänd mig upp och ner spelar det någon roll längre?

Idag är en sådan dag när allt både går rätt och fel, och det blir både skratt och gråt. Förövrigt har jag idag haft ett kort samtal om att jag har för höga förväntningar på mig själv, men vem har inte det i dagens samhälle? Allt är allmänt urform och magiska ting har gömt sig i någons garderob eller under en stubbe, i väntan på bättre tider.

 

 

Tänk vad underbart livet hade varit om små tomtar sprang runt i skolan och älvor busade med ditt skolmaterial, och små vättar gömde sig i skåpen. Kanske är jag inte menad att leva i verkligheten, kanske hamnade jag fel. Men jag hoppas ändå att älvor, tomtar och troll springer runt i skogarna och skälet till att vi inte kan se dem är att vi förlorat det sinne som lät oss tro och se sådant som vi inte förstod, kanske vi någon gång i ovetskap har trampat på en liten tomte.

 

 

 

 

Är det bara jag eller är det ni, är det ni som ignorerar och inte vill uttala mitt namn, smakar  det äckligt i er mun, eller är det bara mina murar som växt och stängt ute er.

 

Svårt att inte inbilla sig och bli bitter med er, när allt jag säger bara dissas ner, och inte blir ett följde ämne nu mer. Kanske ni bara går igenom en fas, det kanske är lika bra att ni prövar hur det känns utan mitt skratt, förlåt era jävlar för att jag inte kan stå till er makt.

 

Nu orkar jag inte spring fot och ta kontakt, alltid budbärare men aldrig några medelanden skulle flyga till mig, men kanske har jag fel, kanske är jag bara tagen förgivet. Men nu mäktar jag inte med mer av er falska strategi.

 

Om ni känner att ni är stolta nog så fortsätt att dissa, om ni känner ångesten välla upp i strupen kan ni ju kräla i dammet, om jag bara är ett fördriv må ni inte innehava ett samvete och jag vet att jag som blir sårad kan känna den bottenlösa känsla som ni inte kan, men jag kan även känna kärleken som aldrig kommer befläcka era tomma hål, där de ersatt era hjärtan med en smutsig manick och er själ med ett program som ni genom massproduktion fick.

 

 

Konstigt nog förlorade jag all känsla för att skriva som jag gjorde för, kanske var det ni som sög ut den ur mig, men då måste jag tyvärr meddela att även om ni nu är innehavare av något som är mitt, kommer ni aldrig att kunna använda det. Men jag skulle ha kunnat och ni skulle då ha tagit del av det, genom att jag get världen en del av mig som ni nu tog, nu är det försent...

Idag var min andra dag på Schillerska, gillar verkligen stämningen i skolan och var väldigt kul att jag även fick plats i mitt nya skåp! :D


Igår var jag i Stenungsund på den vanliga måndags shopping trippen och jag tänkte visa några av mina smyckes fynd jag gjort där, och min fina plåtburk.

Idag var jag ute med båten tillsammans med mina föräldrar, jag köpte även en seglar jacka som kommer vara väll behövd eftersom jag funderar på att börja segla som sport :D. Som vanligt sprang jag runt på klipporna där vi la till och hittade direkt ett par favorit platser, som var fyren och en klipphylla som låg i jämnhöjd med havet .

Det var skönt att vara ute på havet, för även om havet är vilt och kraftfullt, är det även rofullt och fyllt av ovishet. Vissa trivs bättre ute på landet, vissa till sjös, vissa i skog och andra i öken.

Själv tycker jag alla dessa platser är underbara, för det känns som man lättare kan slappna av, även fast man är på sin vakt, konstigt nog vaktar man alltid något. För när man inte är på sin vakt så kan någon stjäla eller vandalisera det man är som mest rädd om, och när någon vandaliserat ens inre då blir murarna högre och låsen tyngre.

Plötsligt är det man älskade en tung hemlighet, som man aldrig vågar öppna fönstret till, men det man borde minas då är att om man vågar vara sårbar kan man vinna allt och även förlora allt, men den som sårar en sårbar, kan aldrig vinna något, utan har bara allt och förlora.

 
                                               MIn filosofiska hund....