Om hjärtan kan dela sig...
Låt jag skrev på sommar lovet, tyvärr kan ni inte höra melodin...
Vi gick längst gatan ner till motorvägen, du titta på mig och fick min mage att krampa av skratt, tänker aldrig på det när jag e med dig, tänker aldrig på det när jag är med dig, är det ett tecken på att du är det som får livet att gå vidare och jorden att rotera eller är det bara så att en liten bit av mig inte finns kvar?
Om hjärtan kan dela sig och flyga iväg så är det du som fångar dem med din håv, om hjärtan kan flyga så flyger mitt in i dig. Om själen kan skrika så skriker min själ inom mig förgäves efter dig. Hur kan en person göra så mycket men ändå så lite, kom kom vänd mig upp och ner spelar det någon roll längre?
Tre kilometer förgäves i skog det var det som ensamheten tog, vände tillbacka med blöta ben krossat hjärta som tynger som en sten, men på bussen såg bara folket mina våta ben som bilda en pöl precis under mig en tant viska något fittigt bakom ryggen på mig.
Om hjärtan kan dela sig och flyga iväg så är det du som fångar dem med din håv, om hjärtan kan flyga så flyger mitt in i dig. Om själen kan skrika så skriker min själ inom mig förgäves efter dig. Hur kan en person göra så mycket men ändå så lite, kom kom vänd mig upp och ner spelar det någon roll längre?
Skrattande, retandende, oförstående, skrattande, lekande, otvekande naviheten.
Om hjärtan kan dela sig och flyga iväg så är det du som fångar dem med din håv, om hjärtan kan flyga så flyger mitt in i dig. Om själen kan skrika så skriker min själ inom mig förgäves efter dig. Hur kan en person göra så mycket men ändå så lite, kom kom vänd mig upp och ner spelar det någon roll längre?
Som i en dröm vandrade jag med kraset av sten, tyngden i bröstet och i håret en bruten gren. Mörkret det gömde mig undan de som ville jaga mig, men ändå väntad något värre i det svarta som ville härja i mig, men vad ska man välja är allt svart eller vit, det som jag ser nu är de grå nyanser vi fick, men om allt ska vara så grafiskt och rätt då ger jag hellre upp, men det är fan inte lätt.
Om hjärtan kan dela sig och flyga iväg så är det du som fångar dem med din håv, om hjärtan kan flyga så flyger mitt in i dig. Om själen kan skrika så skriker min själ inom mig förgäves efter dig. Hur kan en person göra så mycket men ändå så lite, kom kom vänd mig upp och ner spelar det någon roll längre?
